Renovering av historiskt gravmonument

Historik

I en uppsats med namnet ”Medeltida gravvårdsformer i norden” publicerad 1918, Lunds Universitets Årsskrift, kan man läsa om olika vårdtyper. Här framkommer att på Skånska kyrkogårdar särskilt i Ringsjötrakten förekommer en romansk gravvårdstyp, dessa betraktas som en ur den kristna runstenkistans utvecklad form av gravmonument. En av de förnämsta representanterna för den grupp av gravvårdar finns vid Höj (Hög) kyrka i Harjagers härad samt vid Bosarp och Stehags kyrkor.

Gravtypen visar på en på marken liggande plan täckt häll mellan två resta c:a halvmeterhöga upptill rundade gravstenar. Ligghällen och gravstenarna är försedda med bildornament mycket enkla eller helt utan bilder. Helt bevarade monument av denna typ är sällsynta, eftersom de ofta blivit förstörda vid omgrävningar för nya gravar och stenarna använts till trappor eller mer praktiska ändamål. Om vi nu ser på de tre gravar som nämnts ovan så är det Höj-vården den enda som är fullt ut komplett och i samma läge. Gravstensdelarna är av Höörsandsten.

Nordväst om kyrkan stod tidigare en klockstapel och intill kyrkogårdsmuren någonstans låg fram till 1747 en murad tiondelada. Förutom de nämnda gamla och delvis romanska gravstensdelarna står söder om kyrkan ett vackert romanskt gravmonument bestående av en vackert formad och utsmyckad täckhäll med fint formade gavelhällar. Gravstensmonumentet av Höörsandsten med figurreliefer undersöktes och dokumenterades närmare av Helge Kjellin 1922 och jämfördes då med liknande gravvårdar i Bosarp och Stehag, och tolkas möjligen ha utförts av samme mäster vid slutet av 1100- talet. Vid Kjellins undersökning fann man i bottensanden rester av två kvinnoskelett sida vid sida. Tre mans/barnkranier vid kvinno-skelettens fötter tolkades som spår av tidigare gravar på den plats kvinnorna begravts, och möjligen kunde kvinnoskeletten kopplas till gravmonumentet på vars täckhäll två fint formade gloriaförsedda kvinnofigurer och ett par änglar huggits fram.

I samband med åtgärder på gångar och kyrkogårdsmur mm omkring år 2006 flyttades gravstensbitarna från den norra kyrkogårdsgrinden till en plats strax norr om den egentliga kyrkogården. Under senare år har iakttagits resten av en förmodad romansk fint rundad täckhäll av Höörsandsten vid brofäste till en mindre bro vid Högs mölla i Lackalänga socken. I övrigt kan nämnas bevarade medeltida gravstenar av Höörsandsten vid när-
liggande Barsebäcks kyrka och Hofterups kyrka.

Iakttagelser under arbetena

Under grässvålen vid gravstensmonumentet söder om långhuset iakttogs ca 6-7 m söder om kyrkans mur rester av en grundmur som fundament till en på den bruksfogad mur av något slag. Av grundmuren återstod ca 3 sträckmeter i öst-västlig riktning och med ca 1,5 m bredd inom den undersökta ytan. Grundmuren bestod av stora valda gråstenar. I anslutning till grundmuren påträffades en lös välhuggen sandsten. Stenen som bevarades ovan mark bedömdes vara av Höörsandsten och tolkades ha varit en smygsten i en bågformad öppning, eventuellt i den tillbyggnad som rivits.

Den nya platsen

Det romanska gravmonumentets stenar rättades till något för att linjeras, gavel-
hällar kilades med sten för att minska vältningstendens. I anslutning till monumentet iordning-ställdes en samlad yta som frilades från grässvål. En söndersprucken 1700- tals gravsten av komstakalksten inom ytan sänktes på sin tidigare plats. En fram rensad grundmursrest av gråsten inom ytan dokumenterades och kunde sedan lämnas orörd under ny täckning.Den framrensade ytan åtskiljdes från omgivande gräs-ytor med en kantplåt, och efter utläggning av markduk täcktes ytan med singel av samma grovlek och färg som i gångar/gravplatser i övrigt på kyrkogården. Grav-stenarna/bitarna från mellanlagringsplatsen norr om kyrkan flyttades sedan varsamt och placerades ut på singelytan med en öst- västlig orientering under uppsikt av stenhuggare. Stenarna placerades med inristningar uppåt och stenarna placerades medvetet förhöjt för bättre dränering och för att inte inbjuda till direkt passage.

Sammanlagt flyttades 6 stycken mer eller mindre hela stenar och två mindre fragment istället för som före-slagits 2 gravstenar. Därmed var det arbete som redan 1926 påtalades vara nödvändigt avslutat. Det tog 85 år att verkställa men nu har de äntligen tillrättalagts för framtiden.