28 november, 2013

    Kyrkvärdens historia

    Publicerat första gången på hemsidan 2007
    Text: Kerstin Syde

     

    Kyrkvärdsfunktionen betecknas sedan urminnes tid som ett ämbete i likhet med biskopens, prästens, diakonens. Kyrkvärden är innehavare av församlingens eget lekmannaämbete.

    Man kan i källor följa kyrkans historia om kyrkvärdarna tillbaka till omkring 400. Ämbetet är sålunda mycket gammalt och tillkom i de kristna församlingar, som vunnit erkännande i det romerska riket. Församlingarna fick då egna tillgångar och egendomar så att de kunde bygga kyrkor. Kyrvärdarnas uppgift blev då att förvalta, försvara och vårda dessa tillgångar tillsammans med prästen.
    I Sverige bildades församlingar och kyrkor byggdes långt innan landet officiellt blev kristet. Likaledes utsågs kyrkvärdar som skulle vara två, vilket framgår av det äldsta svenska rättsdokument som finns i Sverige, den s.k. Forsaringen från Högs församling i Hälsningland. I runinskrift nämns våra äldsta kyrkvärdar Anund Tåsta och Ofega i Hjorsta.

    Slutstavelsen i ordet kyrkvärd kommer egentligen från ordet vara, som också finns i orden vara, bevara, varna. ”Vara” har givit upphov till andra ord med å och ä, som vårda, värna, värja. Ord som kyrkvärjare, kyrkovårdare finns upptecknade redan i de gamla Svea lagarna. Även på 1600-talet och senare kan man finna exempel på att kyrkvärdarna kallades kyrkvårdare. Sålunda har den vanliga tolkningen av ordet kyrkvärd ingenting att göra med ”vara värd” i kyrkan. Kyrkvärdens funktion har dock förändrats så att den vanliga tolkningen av ordet värd har fått prägla kyrkvärdens uppgifter i kyrkan.

    Kyrkvärdar jämte prästen hade också ett ekonomiskt ansvar från 1200-1300-talet. Vilket bl a innebar att om något av kyrkans egendom slarvades bort eller förskingrades var prästen och kyrkvärdarna ansvariga och återbetalningsskyldiga. Vid denna tid och även senare krävdes en betydande insats av kyrkvärdana vid kyrkbyggen. Kyrkvärdarna skulle tillse att sockenborna gjorde dagsverken och lämnade sten till byggen.

    Vid försumlighet fick kyrkvärdarna avkräva böter eller pant av de skyldiga. Även kyrkans inventarier hade kyrkvärdarna ansvar för att de anskaffades och vårdades. De medeltida kyrkklockorna var upphängda med rep och läderband, vilka snabbt blev utslitna. Det fanns ständig risk att klockorna skulle falla ner och skada eller i värsta fall döda ringaren. Tre marker skulle kyrkvärdarna böta om klockorna ramlade ner och sju om ringaren blev ihjälslagen, eftersom de hade ansvar för säkerheten. Kyrkvärdarna var tillsatta av sockenmännen vid en sockenstämma för en viss tid. De var samtidigt underställda biskopen, som vid sina visitationer granskade räkenskaperna. Under medeltiden hade kyrkvärdarna alla de funktioner som numera fördelas på kyrkoråd, kyrkokassa, kyrkvaktare, kyrkogårdsföreståndare, bostadsvärdar och kyrkvärdar.
    Först under 1600-talet förändrades kyrkvärdarnas uppgifter. Biskop Kylander i Linköpings stift var upphovsman till stiftstadgar (1619) som angav och beskrev de uppgifter som präst, kyrkvärd, sexmännen och sockenstämman skull ansvara för. Samtidigt som kyrkvärdarna fick färre uppgifter blev dessa mer betungande t ex skull de vara närvarande och kontrollera olika byggen som bedrevs i socknens regi. Kyrkobyggen kunde pågå i flera år och kyrkvärdarna fick dåligt med tid för sin egen försörjning. Därför begränsades mandattiden till två år. Trohet mot uppgiften hade han avgivit under ed.

    I 1686 års kyrkolag reglerades kyrkvärdarnas uppgifter, som innebar att de hade delat ansvar för sjuk- och fattigstugor, likaledes för inven-tarier och kyrkoekonomi. Vid nattvardsgång skulle de ”frambära så många oblater och vin, som behövdes, till altaret.” Denna tingens ordning varade inpå 1800-talet. 1817 tillkom de första fungerande kyrkoråden, men sockenstämman var församlingens beslutande organ.
    En uppdelning i kyrkliga och borgeliga bekräftades av 1862 års kommunallagar. Därmed delades sockenstämman upp i en kyrkostämma och en kommunal stämma. Kyrkoherden och kyrkvärdarna hade ansvar för sockenkyrkans egendomar och kassa och kyrkoråden förvaltade församlingens övriga tillgångar. I slutet av 1800-talet överfördes kyrkvärdarnas månghundraåriga förvaltnings-ansvar på kyrkoråden, men har kvar sitt ansvar för de kyrkliga inventarierna.

    Den gamla kyrkolagen gällde mellan 1686 och 1993. År 2000 kom en ny kyrkoordning där bl a bestämmelser för val av kyrkvärdar anges. Kyrkorådet väljer kyrkvärdar för en mandatperiod och minst två av dessa skall tillhöra kyrkorådet mot tidigare en. För att bli valbar måste den blivande kyrkvärden tillhöra Svenska kyrkan och vara minst 16 år gammal.
    18 års gränsen gäller ledamot i kyrkoråd. Kyrkorådet kan utse så många kyrkvärdar, som man anser sig behöva. Dessutom bör man eftersträva en balans d v s lika många av varje kön.

    Ansvaret för kyrkans inventarier finns ocskå reglerat i kyrkoordningen (1999).
    Detta innebär att de inventarier, som tillhör kyrkobyggnad och begravningsplats, skall förvaras och vårdas väl av kyrkoherden samt två av kyrkorådet utsedda personer, som bör vara ledamöter av kyrkorådet och vanligtvis också är kyrkvärdar.
    Kyrkoherden skall föra förteckning över kyrkliga inventarier av kulturhistoriskt värde.
    Denna förteckning skall kontrolleras av kontraktsprosten vart sjätte år. De föremål som är upptagna i denna förteckning får inte försäljas, repareras eller flyttas från sin traditionella plats utan länsstyrelsens tillstånd. Det finns i lagen en förteckning över de kyrkliga inventarier som lagen gäller ( 1988:950, lagen om kulturminnen).
    Beträffande de kyrkliga textilierna ansvarar även kyrkvärden för de, som har kultur-, konst- eller kyrkohistoiskt värde. Således ej mässkjortor och röcklin. Textilierna skall vårdas genom att alla berörda handskas varligt med dessa. Det gäller rengörningen, användandet och förvaringen. Samma gäller ansvaret för kyrksilvret, ( som dessutom är mycket stöldbegärligt).

    Kyrkvärdarna har även en liturgisk funktion. Den kan innebära att kyrkvärden förbereder mässan tillsammans med tjänstgörande präst, hjälper prästen vid påklädningen och kontrollerar att klädseln är korrekt.
    Vid procession är kyrkvärdarna självskrivna, då de vanligtvis bär fram bröd och vinet. Beträffande kyrkvärdens klädsel och sittplats i kyrkorummet finns inga bestämmelser. Under gudstjänsten alternativt mässan är kyrkvärdens viktigaste uppgifter att läsa gammaltestamentliga och episteltexter, att i förböner och ta upp kollekt och bära fram kollekten. Kyrkvärdarna skall vara prästen och församlingen behjälpliga om något fallerar under gudstjänsten/mässan.Likaså bör kyrkvärden delta i göromål efteråt. De kan gälla omhändertagande av mässkläder eller nattvardselementen samt kollektens sammanräkning och inskrivning i kollektboken då det alltid skall vara två personer varav en är kollektansvarig, lämpligen en kyrkvärd.

    Vid dopgudstjänster i samband med gudstjänst bör kyrkvärden deltaga med t ex textläsning, tändning och överlämnande av dopljus.
    Likaså medverkar kyrkvärdar vid konfirmationsgudstjänst, vanligen i procession och vid bibelutdelningen. Därmed medverkar kyrkvärdar ytters sällan vid vigsel- och begravningsgudstjänster. Sålunda är värdskapet vid kyrkdörren inte den enda och viktigaste uppgiften för kyrkvärden.
    Viktigt är att kyrkvärdsämbetet inte endast ses som ett söndagsuppdrag. Kyrkvärden är kyrkans och församlingens ambassadör och därmed förväntas företräda kyrkans livssyn och tro och tillvarata församlingens intresse.

    Till sist bör nämnas kyrkvärdarnas ansvar för att medverka till en god samverkan med församlingsprästen, dvs vara medvetna om att prästen oftast ha en utsatt ställning och som kyrkvärd kunna vara stöd och en hjälp i olika situationer.

     

    Kyrkvärdarna i Löddebygdens församling/ Kerstin Syde.

    Källor:
    Alfredsson,J-E Vald med förtroende. Verbum,2001
    Martling,C.H. Tjänst i heliga rum. Verbum 1995
    Kyrkoorning med angränsande lagstiftnin för Svenska kyrkan. Verbum 1999.